Drömmande mörker.
"Jag skriver för att jag inte orkar leva.
Skrivandet är en sorts bön."
Skrivandet är en sorts bön."
Varför ska det vara så jobbigt att tänka?
Tankarna bara flyger igenom huvudet och dom går inte att stänga av..
Att slippa tänka djupt för en gångs skull hade varit så otroligt befriande nu.
Vara utan att vara..
Hur ska man glömma något som man inte vill glömma?
Det måste bort, rädda mig själv.
Befria min själ från alla smärtan.
Jag tänkte iaf publicera mina texter här, gamla som nya.
För att få något sätt få ut alla mina inre demoner och försöka jobba mig bort från det.
Om ni gillar det är en annan sak..
Cogito, ergo sum
Regndropparna slår mot fönstret i en konstig melodi
Allt jag hör är fotsteg i mörkret
Dunkla ljud, svaga sken
Jag hör inga röster
För vad skulle det tjäna till?
Jag vill inte ha deras hjälp
Själv i en skara av folk
Besviken och rädd
Regndropparna slår mot fönstret i en konstig melodi
Allt jag hör är fotsteg i mörkret
Dunkla ljud, svaga sken
Jag hör inga röster
För vad skulle det tjäna till?
Jag vill inte ha deras hjälp
Själv i en skara av folk
Besviken och rädd
Kommentarer
Postat av: jOhAn
fett första inlägg niggah :D;D;D
Postat av: DvP
Wonderful mate, bara ut med det - svart på vitt :) /D
Postat av: ninis
stiligt, men min är bättre ;)
Postat av: Pontus
Magiskt!
Postat av: MaGony
wow, du är duktig på att skriva, jag skulle aldrig klara av det med min fantasi xD
Trackback
