Dödens ironi
Det är ironiskt, man tror man har saker under kontroll..
Sen vaknar man en dag och inser att allting är helt rubbat och ur balans.
Att man inte vet vad fan man håller på med eller vad som händer runt omkring en..
Idag är en sån dag.
Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det.
Den vanliga tomheten är i kroppen men på något sätt blir den ignorerad och man tror man kan behärska det.
Det har gått ett antal dagar utan att någon form av ilska har kommit, vilket är ovanligt.
Vilket folk som känner mig borde veta.
Jag orkar inte ens bry mig om dom små sakerna som faktiskt betyder något, jag har ingen kraft kvar till att oroa mig. Även om saker går fel så är jag ändå kvar oavsett hur lite jag vill det.
Allting har bara varit inbillning och man vill inte se det som varit, du har aldrig varit nära för mig. Du har aldrig funnits där när jag har behövt dig på riktigt.
Jag är ledsen för all smärta jag skapat folk, det är så jag känner ikväll.
Jag har ingen lösning för det, jag är den jag är och jag kan inte göra det här längre.
Trots djävulen i örat och vingarna som flaxar lugnande så är det något för stort som är nytt och skrämmande.
Genomlida det.. Bita ihop.
Sen vaknar man en dag och inser att allting är helt rubbat och ur balans.
Att man inte vet vad fan man håller på med eller vad som händer runt omkring en..
Idag är en sån dag.
Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det.
Den vanliga tomheten är i kroppen men på något sätt blir den ignorerad och man tror man kan behärska det.
Det har gått ett antal dagar utan att någon form av ilska har kommit, vilket är ovanligt.
Vilket folk som känner mig borde veta.
Jag orkar inte ens bry mig om dom små sakerna som faktiskt betyder något, jag har ingen kraft kvar till att oroa mig. Även om saker går fel så är jag ändå kvar oavsett hur lite jag vill det.
Allting har bara varit inbillning och man vill inte se det som varit, du har aldrig varit nära för mig. Du har aldrig funnits där när jag har behövt dig på riktigt.
Jag är ledsen för all smärta jag skapat folk, det är så jag känner ikväll.
Jag har ingen lösning för det, jag är den jag är och jag kan inte göra det här längre.
Trots djävulen i örat och vingarna som flaxar lugnande så är det något för stort som är nytt och skrämmande.
Genomlida det.. Bita ihop.
Kommentarer
Trackback