Kalla dagar

Äntligen hemma igen, skolan var en rejäl utmaning med ångesten och en hel natt utan sömn.
Men det gick, visar vad jag är kapabel till bara jag vill.
Paranoid som ett as just nu dock, försöker lugna ner mig..
Borde ta några timmars sömn istället.
Försöka relaxa och koppla bort alla tankar, bara softa.

Tar och slänger ihop en text sen stänger jag av hjärnan..
Hoppas er dag är bättre.


"Du ger mig ingen adrenalin kick"

Jag är trött
Hjärnan på off
Ser bara rött
Dimman stiger utanför fönstret

Kylan smyger sig in längst golvet
Dom kallar på mig
Paranoid - Vaken
Vart ska jag ta vägen?

Dra lina med John Blund
Besöka mardrömmarns land
Jag kommer bli min egna död
Min själ skriker inombords

Ett rop - vakna upp
Verkligheten kallar
Ett tomt och ensamt rum
Paranoid - okänt tillstånd

Sluter mina ögon
Hysteri i hela världen
Jag ligger i krig med mig själv
Min insida är i kaos

Is fyller min kropp
Agera normal
Ett falskt léende innan jag somnar
Tillstånd - återstår att se


Sömnlösa nätter

sitter här, panik och biter på naglarna.
känner mig helt förstörd.
ingen sömn inatt.

fan.. fan fan fan
ångest.

ut till bussen nu.
skola.

burst of dirty anger

"I'm gonna slit your throat and fuck the wound"

Im a fed up predator
You ain't going under no slavery
Fucking you up like a sorcerer from medievil
Dragon heads on the ground

I watched houses burn
Chopped 'em heads off with vengeance
Unleash it
Fuck the pain

The rush
Will to win
Im gonna annihilate you
You're the loser

1 - 2 - 3
You ain't no angel
You're sent from satans underground
Hate is hope

Slå det i bitar

vaknade sent.
blodigt golv, blodspår, paranoid och osäker.
visade sig att jag hade slått upp tån i sömnen och gått runt i lägenheten.
åka buss och hämta Py, sen dra och dela på en kebabtallrik.
rätt soft faktiskt.
skype fram till nu (04.22)
grubbla grubbla grubbla
film? kanske.

idag är min novell förhoppningsvis färdig.
sen kanske jag borde få det städat lite extra i lägenheten för veckan.
jag vet inte.

orka.

"I used to run"

sorgen ligger i luften
försök springa ikapp den
för att bara springa in i väggen
är du lycklig nu?

slå av och sätt på repeat

instant replay
se livet flyga förbi
medans du inte kan göra ett skit

allting har ett slut
lycka kan inte uppnås
bara lögner
en hög med lögner

en käftsmäll så blodet rinner
ligga ensam där i regnet
se hur allt tynar bort
i ett annat liv

yesyes



Svart och vitt

Jag är ingen, vem är du?


Demonerna flyr ur min kropp
Allt hopp är borta
Ingen livslust
Tomma ord utan mening

Det här är mitt mörker
Inte ert - ingen sympati
Min akilleshäl är söndersliten
Totalt jävla mörker

Passera bara förbi denna dal
Denna dal som aldrig mer kommer skina
Som tappat all sin gudomliga känsla
Allt ligger i ruiner, bränt till marken

Hat och sorg
Snart är det tomt
Inom kort är allt ett skal igen
Där det inte finns något inombords

Ett namn
En kropp
Men ingen själ

jag bryr mig inte


Ödets ironi.

"Medans folk rör sig mot framtiden
Så rör jag mig frammåt - men mot det förflutna."


Trött och nere, helt ambivalent.
Känner mig morbid på något konstigt sätt.
Väggen är vit och tom.
Jobbig dag, knappt någon sömn.
2 prov - jag är trött.
Filosoferade i en busskur i kylan, blev inte vettigt någonstans.
Jag önskar jag kunde fly genom film som förut, men jag har inte energin eller orken till att titta.
För en gångs skull är katterna lugna iaf och bara sover.
Frågan är dock varför de inte kan göra det om nätterna istället..
Fascinerats av "dadaismen" idag också. Läste om det på bussen imorse, om deras tankesätt.
"Världen är sinnessjuk, därav förtjänar den sinnessjuk konst"
Och så gjorde de en stor pissoar och ställde ut den på museeum.
Det är iaf inte en frisk värld vi lever i, det är ju helt uppenbart.
En kall konstig skruvad värld.

Jag har inget jag brinner för längre, jag bara sitter.
Ett nersläckt rum, ett skissblock och dokument på datorn.
Ritar saker som inte har någon mening, skriver saker som inte spelar roll.
Helgerna ska vara något man ser fram emot, just nu känns dom bara som prövningar.
För att se om jag ens klarar mig igenom dem.. Men varje måndag så står jag där igen.
Tom.. Det är något som saknas inombords.
Den känslan kommer inte tillbaka.

Negativt skrivande för en trasig själ.



as I walk through the valley of shadow of death
I shall fear no evil

Bläcket blir klarare
Svart på vitt kommer det fram
Gröna ögon skiftar färg
Förlorad i min egen fantasi
Spelar själen ett spratt
Du är min joker
Jag är ditt skratt
Existerar det?
Ett äkta léende som formas på läpparna?

Det känns så nära men ändå så långt bort
Sträcker jag mig så faller jag
Ingen tar emot mig
Marken är hård och snön faller lätt över den kalla asfalten
Det finns ingen avgrund

Jag kommer aldrig vara så igen
Tusentals rakblad som dansar i min kropp
Sliter isär mig, deformerar mig

Jag finns inte
Jag är inte jag

wade walker

Drömmande mörker.

"Jag skriver för att jag inte orkar leva.
Skrivandet är en sorts bön."


Varför ska det vara så jobbigt att tänka?
Tankarna bara flyger igenom huvudet och dom går inte att stänga av..
Att slippa tänka djupt för en gångs skull hade varit så otroligt befriande nu.
Vara utan att vara..

Hur ska man glömma något som man inte vill glömma?
Det måste bort, rädda mig själv.
Befria min själ från alla smärtan.

Jag tänkte iaf publicera mina texter här, gamla som nya.
För att få något sätt få ut alla mina inre demoner och försöka jobba mig bort från det.
Om ni gillar det är en annan sak..

Cogito, ergo sum

Regndropparna slår mot fönstret i en konstig melodi
Allt jag hör är fotsteg i mörkret
Dunkla ljud, svaga sken
Jag hör inga röster
För vad skulle det tjäna till?
Jag vill inte ha deras hjälp
Själv i en skara av folk
Besviken och rädd

RSS 2.0